Panamahatten

Ett hantverk med flera hundra år på nacken

Tillverkningen av panamahattar har sina rötter långt tillbaka i tiden. Redan före den spanska kolonisationen flätades liknande huvudbonader längs Ecuadors kust. Under 1600- och 1700-talet utvecklades hantverket till det vi idag känner som panamahatten.

De viktigaste områdena för tillverkningen finns fortfarande i Ecuador, framför allt kring provinserna Manabí och Azuay. Städer som Cuenca och Montecristi har blivit världsberömda för sitt hattmakeri.

År 2012 upptogs det traditionella hantverket att väva panamahattar på UNESCO:s lista över mänsklighetens immateriella kulturarv, ett erkännande av den unika kunskap och tradition som förs vidare mellan generationerna.

Materialet – toquilla-halmen

En äkta panamahatt tillverkas av fibrer från växten Carludovica palmata, som ofta kallas toquilla-palm trots att den egentligen inte är någon palm.

De unga bladen skördas för hand. Därefter delas de upp i mycket fina fibrer som kokas, tvättas och bleks i solen. Kvaliteten på de utvalda fibrerna är avgörande för hattens slutliga kvalitet.

Ju finare fibrer som används, desto mjukare, tätare och exklusivare blir hatten.

Brisa och Cuenca – två olika vävtekniker

När man talar om panamahatten nämns ofta två vävtekniker:

Brisa

Brisa är den vanligaste vävningen. Mönstret påminner om små romber eller stjärnor och ger hatten ett luftigt och levande utseende. Den är flexibel, tålig och mycket uppskattad som vardagshatt.

Cuenca

Cuenca-vävningen ger ett mer regelbundet och finmaskigt utseende. Mönstret upplevs ofta som lugnare och mer elegant. Många föredrar Cuenca-vävningen när de söker en mer dressad och sofistikerad hatt.

Båda teknikerna kräver stor skicklighet och erfarenhet, men de ger olika karaktär åt den färdiga hatten.

Montecristi – panamahattarnas mästerverk

När man talar om de finaste panamahattarna i världen hamnar man nästan alltid i Montecristi.

Här tillverkas de mest exklusiva hattarna av de allra tunnaste och mest noggrant utvalda fibrerna. Vävarna arbetar ofta under fuktiga morgontimmar eller i skugga för att materialet inte ska torka ut och spricka.

De bästa Montecristi-hattarna kan ta flera månader att färdigställa. Vissa av de mest extrema exemplaren har krävt uppemot ett halvårs arbete eller mer.

När man tittar riktigt nära på en sådan hatt är det nästan svårt att förstå att den är handgjord. Väven är så tät, jämn och fin att den påminner om tyg snarare än flätad halm.

Det är dessa hattar som ofta beskrivs som panamahattarnas Rolls-Royce.

Varför är panamahatten en så fantastisk solhatt?

Det finns många som tillverkar sommarhattar, men få material fungerar lika bra som toquilla-fibern.

Panamahatten är sval därför att den består av tusentals små öppningar mellan fibrerna. Samtidigt är väven tillräckligt tät för att ge ett effektivt skydd mot solen.

Resultatet blir en hatt som andas naturligt.

Den känns lätt på huvudet även under riktigt varma dagar och transporterar bort värme betydligt bättre än många andra hattmaterial.

Det är ingen slump att människor i varma klimat har använt denna typ av hatt i århundraden.

Från rå hattkropp till färdig hatt

Många känner inte till att de flesta panamahattar börjar sitt liv som en rå hattkropp.

Den handvävda kroppen skickas från Ecuador till hattfabriker runt om i världen. Där formas, pressas och färdigställs den till den modell som respektive tillverkare vill skapa.

Det är därför man kan se stora skillnader mellan olika märken. Tillverkare som Stetson, Alfonso, Seeberger och Faustmann sätter alla sin egen prägel på hattens form, brätte, band och detaljer.

Samma grundmaterial kan alltså bli allt från en klassisk herrhatt till en elegant dammodell eller en modern semesterhatt.

Många modeller – samma fantastiska hantverk

Precis som filthattar finns panamahattar i många olika former.

Några vanliga exempel är:

• • Teardrop-krona med nyp framtill – den kanske mest klassiska formen.

• • Optimo-krona – kännetecknas av sin längsgående mittveckning över kronans topp.

• • Runda kronor som ofta förekommer på damhattar.

• • Korta eller breda brätten beroende på stil och användningsområde.

• • Snap brim-brätten som kan bäras uppvikta eller nedvikta.

Panamahatten är alltså inte en modell utan ett material och ett hantverk. Formen kan variera nästan obegränsat.

Rullbara panamahattar

En vanlig missuppfattning är att alla panamahattar går att rulla ihop.

Så är det inte.

Vissa modeller är särskilt tillverkade för att kunna rullas och transporteras. De är vävda och formade för att tåla detta.

Andra panamahattar ska aldrig rullas. Försöker man göra det riskerar man permanenta veck, sprickor eller skador på väven.

Om en hatt är rullbar brukar tillverkaren tydligt ange det.

Kantfinish – mer avancerad än man kan tro

Tittar man närmare på kanten av brättet upptäcker man att olika tillverkare använder olika lösningar.

Vissa hattar har en invävd eller insydd förstärkningstråd som hjälper brättet att hålla sin form över tid. Ofta används tunn metalltråd eller annan formbar förstärkning.

Andra hattar saknar förstärkning helt och hållet. Där avslutas väven istället med ett mycket avancerat handarbete där fibrerna flätas tillbaka in i kanten.

Det är ofta oerhört vackert utfört men kan göra brättet känsligare för deformation efter många års användning.

Så tar du hand om din panamahatt

En panamahatt kan hålla mycket länge om den behandlas rätt.

Det viktigaste rådet är enkelt:

Förvara alltid hatten upp och ner.

Låt den vila på kronan så att brättet hänger fritt. Då minskar risken att brättet tappar sin form.

Har du en hatthylla fungerar det utmärkt att placera hatten med kronan nedåt. Ska du lägga undan den under en längre period är en hattkartong idealisk. Har du en pappersring att lägga runt brättet är det också ett mycket bra alternativ.

Om hatten tappar formen

En panamahatt kan nästan alltid formas om.

Använd ånga från en tekanna eller en kastrull med kokande vatten. Låt ångan försiktigt tränga in i fibrerna och forma sedan hatten med händerna.

Materialet blir följsamt och återfår ofta sin ursprungliga form.

Kläm aldrig i kronan

En vana som förstör många hattar är att man tar tag i kronan varje gång man lyfter på eller sätter på sig hatten.

Med tiden kan detta skapa veck och deformationer.

Greppa istället hatten i brättet.

Genom att förvara hatten upp och ner blir man dessutom mindre frestad att nypa tag i kronan när man passerar den.

Skydda hatten mot svett

Det som förstör flest panamahattar är inte solen.

Det är svetten.

När svett tränger igenom svettbandet och vidare ut i väven kan det uppstå gula missfärgningar. De är ofta mycket svåra eller omöjliga att få bort.

Personligen tycker jag att en panamahatt med en tydlig gul svettring förlorar mycket av sin charm, oavsett hur fin den är i övrigt.

Om du vet att du svettas mycket kan det vara klokt att förebygga problemet.

En liten bit frotté fastsydd framtill bakom svettbandet kan fungera utmärkt. Det finns också självhäftande absorberande inlägg som fästs på insidan av hatten och fångar upp fukten innan den når väven.

Lite förebyggande arbete kan förlänga hattens liv med många år.

Ett konstverk att bära

Varje äkta panamahatt är resultatet av hundratals eller tusentals handrörelser utförda av en skicklig hantverkare någonstans i Ecuador.

Jag får kanske aldrig veta vem personen är.

Men jag kan se resultatet av deras arbete.

Det är därför jag tycker att varje panamahatt är ett konstverk.

Och precis som ett konstverk förtjänar den att tas om hand.

När du inte använder den – ställ den inte undan och glöm bort den. Häng den på väggen, låt den bli en del av ditt hem och påminnas om det fantastiska hantverk som ligger bakom varje enda strå.

Det finns något nästan magiskt i det.